Ok, nu även jag....

Mm, precis så är det. Lite väl "spännande" har mitt liv varit under en längre tid och till slut brast det för mig. Och nu under hösten har det bara blivit mer och mer som jag inte kan ha kontroll på. 

Jag ska ju vara den starka som hjälper andra utan att reflektera mig själv, eller? Mitt jobb är ju något jag trivs med och brinner för. 

Kanske det är därför allt känns extra jobbigt? Jobbigt att inte veta hur framtiden ter sig för mig, för oss. 

För mitt i allt mitt jobbiga så blir även min kära make arbetssökande. Okej, jag har en anställning nu och ska vara överlycklig, vilket jag är till viss del. Men det har även gett mig mer bekymmer. 

Framtiden är framför oss och just nu har jag inte ork att se den, jag lever i nuet. Om det är pillren som hjälper mig att göra det vet jag inte. 

Men en av de bästa årstiderna är nu, jag har julen att se framemot, samt min underbara familj till sällskap. 

Ha en bra dag!

Liselott