I dag på eftermiddagen och ett gäng möten avklarad så kom min gamla arbetsledare på besök. Hon kall pratade lite med mig och min kollega.
Efter en liten stund ber hon om att få prata med mig i enrum.
Okej, sa jag lite glatt och gick före för att låsa upp dörren till "mitt" kontor.
Då funderar hon på om jag visste vad hon ville. Nja, inte riktigt, men jag anar vad de är, sa jag. Fast ärligt talat så gjorde jag inte de. Jag hade liksom inte hunnit tänka efter.
Då vi satt oss säger hon att jag kommer få sluta mitt jobb den 19 oktober. Inte pga att jag inte gör ett bra jobb, för de gör jag. De är så att den personen som jag vikarierar för och som är tjänstledig har valt att avsluta sitt nuvarande jobb och komma tillbaka till sitt gamla. Alltså de jobb jag har nu.
Under tiden jag satt där med arbetsledaren (chefen) så kändes allt okej. De var ju de här jag anat, fast inte så fort. De skedde alldeles för fort. Jag hade i alla fall väntat mig de här fram vid årskiftet, inte nu.
Många tankar hann jag tänka. Alla praktiska saker som ska fixas. Alla möten och kurser jag måste avboka, som jag är inbokad på. Men sen alla egoistiska känslor som kommer upp i mig, som att t.ex att jag tackat nej till en kurs pga jobbet, en kurs som jag verkligen ville gå.
Varför ska jag behöva genomlida återigen med att inte veta min inkomst varje månad samt hur mina dagar kommer att se ut. Stressen kommer krypande i kroppen. Jag har ingenting emot att jobba på fler ställen, men de här vet jag inte om jag orkar.
Men som den optimist jag är så hoppas jag de löser sig till de bästa.
Ha en bra dag!
Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar