Så jag tränade och gick. Jag hade så snälla människor omkring mig på jobbet som verkligen ville mig väl och promenerade med mig "ler".
Men en vecka efter detta hänt kom världens bakslag. Jag hade en helvetisk natt och låg vaken många timmar pga värk. Sen då jag verkligen skulle kliva upp på morgonen, så tog jag mig knappt ur sängen. De högra benet ville liksom inte göra de jag ville och de kändes som om kraften i de höll på att försvinna. Läskig känsla. Haltande och linkande och grinande gick jag ner. Några kläder fick jag inte på mig själv, utan min snälla make fick hjälpa mig. Jag grät och bet i hop och proppade i mig alvedon. För jag måste ju till jobbet. Inget annat fanns i mina tankar just då.
Sagt å gjort så linkade jag mig grinandes till bilen och körde till jobbet. Jag var till och med lite väl tidig också. Säkert så glömde jag kolla klockan i all värk. Väl där så linkade jag mig in och öppnade dörrar, satte i gång kaffe och te vatten. Men sen kom de. Fy fasiken säger jag bara. En arbetskollega kom in för att kolla hur min rygg var å då brast de. Jag bara grät. Sen kom nästa och jag kände att nu är de kört igen. Värken var bara, fy fan.
Så jag bestämde med mina kollegor att jag absolut inte skulle vara kvar på jobbet. Jag körde hem igen. Hur jag klarade av att köra till och från jobbet vet jag inte och minns inte. Var jag en trafikfara? JA, absolut.
Väl hemma ringer jag till hälsocentralen i Iggesund. De skulle ringa upp mig vid 10.30. Men hallå!!!! Jag behöver hjälp nu.
Så jag ringde 1177, sjukvårdsrådgivningen. Jag berättade hela min historia och de ville att jag åkte in på akuten direkt. De anade att de kunde vara diskbråck. Väl inne på akuten så ville de skicka hem mig igen för att jag skulle göra rätt. Rätt för dom är att jag skulle komma via HC med en remiss. Men fattar ni inte, jag har ont, jag har pratat med en kvinna på 1177, jag är här nu. HJÄLP!!!!!
Oj, helt plötligt fick jag ett rum där de tyckte att jag kunde vila i sängen eller stolen. Hallå!!! Vad hade dom inte fattat??? Jag har ryggskott och de gör för jävligt ont, annars hade jag för fasiken inte velat betala 300:- för hjälp och läkarvård. Eller vad tror dom??
Men efter att jag vankat av och ann en stund i rummet så kom en sköterska och kollade mitt blodtryck. 150/82 hade jag. De är högt för att var jag. Så då läkare kom berättade jag de för henne. Jag fick svaret att de berodde på värken min. Hon gjorde lite tester på mig och kollade reflexerna på knäna och vid fötterna. Vid knäna funkade de kanon, men vid fötterna var de värre. Hon fick kolla många gånger , för de fungerade inte på min högra fot. Sen skulle jag lägga mig på sängen för att hon skulle undersöka mig. Jag klarade inte av att få upp benen i sängen från ena hållet så jag sa att jag skulle försöka från andra hållet. (envis som man är) Men även från de hållet var de kört.
Röntgen vart varse om att jag skulle komma, men först fick jag lite morfin och en spruta med muskelavlappnande.
Ingen diskbråck var de, men ett kraftigt ryggskott. Hon började berätta om medicinen som jag skickades hem med och sa att jag inte fick köra bil då jag tog dom. Så min komentar vart; okej då blir jag hemma resten av den här veckan då? Nja, jag har sjukskrivit dig till den 31 augusti, då borde de ha läkt. Så i hela 2 ½ vecka ska jag vara hemma.
Två dagar efter sjukbesöket så var jag till sjukgymnasten och fick övningar jag skulle göra samt promenader. Jag mår bra av att röra på mig så de ska jag fortsätta med.
Ryggen fortsätter att värka, men jag har mina bra stunder. De är väl kanske som hon sa läkaren, de tar tid. Så ser ni mig ute på byn så är jag bara ute och kurerar mig.
Ha en bra dag!
Liselott
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar