Tänk så fel de kan bli

Är man orolig för en människa, då bryr man sig om den. De är min filosofi. Men tydligen så kan de misstolkas rejält. Bara för att man ser ett förändrat betéende och blir orolig behöver inte personen ta de som negativt. Klart, jag kanske gjorde ett stort misstag, jag frågade inte berörd person direkt, utan närmast bekant till personen, hur den mådde. Jag fick ett svar som gjorde att jag kanske fattar betéendet.
Själv skulle jag vara skit glad om någon brydde sig så om mig och kunde se om jag kanske mådde dåligt eller att de var något annat med mig.

Men hur ska man vara tycker ni?? Ska man bry sig och fråga, kanske inte direkt till den berörda utan till den som står personen närmast?? Eller bara direkt till den berörda??

Ha en bra dag!

Liselott